Tog bilder, känsliga varnas
Det här är ungefär en veckas missbruk för honom, ligger massvis med kappslar, sprutor, bommul, desivon och tomma burkar överallt!
Är till och med blod kvar i ena sprutan, syns lite på bilden längst ner, USCH säger jag bara..
Nu åker allt i soporna!
Kan inte ens förklara hur skönt det kommer bli att slippa se min sambo stoppa i sin massor och ha sprutor i armen, är som en stor börda som släppt på mitt bröst.
Va stark älskling, du klarar detta, det vet du!<3
//Mitt liv med en missbrukare
Du borde fixa så man kan följa bloggen via bloglovin
Så hemskt!:/ Kram//FeliciaHerman (www.muffinskram.blogg.se)
- oj!
Usch.. vet inte vad jag ska säga. Jag har aldrig vart i närheten av en missbrukare. Visst, man HÖR om dom.. Men det blir så mycket verkligare när man får se deras nära och kära lägga ut bilder på hur det verkligen kan se ut.
Jag hoppas verkligen att det här blir vändpunkten för honom. Att han kommer hem hel, frisk och utan känslan att han behöver "ta något".
Släng skiten du bara! =)
Svar: Klart. Man blir ju sur när man ser såna kommentarer som du fick. Tror inte någon förstår hur mycket det tar på den som lever med en missbrukare heller. Man kan bara försöka förstår, och jag försöker! :)
Tänkte bara tipsa om att du nu har chansen att bli dagensblogg:)
Klicka här för att anmäla dig:
http://domkallarmighannes.blogspot.com/2011/03/dagens-blogg_02.html
Fyfan. Har själv varit djupt nere i träsket, min pappa dog när jag var 16 utav överdos och min mamma som fortfarande lever både knarkar och super, åker in o ur från behandlingshem och kåken.
Hoppas verkligen att din sambo klarar detta, det är skitsvårt! Själv klarade jag mig just för att jag blev gravid..
Kämpa på!
usch vad hemskt det måste vara :(
Jag tycker det är bra att du skriver vad du tycker och känner.. Det brukar kännas bättre då. Men det känns lite hemskt att läsa det..
Varför skapar du uppmärksamhet kring din pojkväns missbruks problem? Du sätter hans problematik i centrum så det ska se ut som att det är dig det är synd om när fallet inte alls är så.
Gör din personliga dagbok istället eller gå och prata med någon psykolog eller en nära vän.
Vet din kille ens om denna blogg?!
